Introduktion till CCD-fotometri med AutoStar och DSI Pro

I. Introduktion

CCD-fotometri har den stora fördelen att kunna samla in data från flera stjärnor samtidigt. CCD-sensorns känslighet möjliggör också korta exponeringar för ljusstarkare stjärnor och förmågan att arbeta med mycket svaga stjärnor. En nackdel är det begränsade dynamiska omfånget. För fotometriska jämförelser måste programstjärnor och jämförelsestjärnor befinna sig inom några magnituder från varandra. Fotometrisk avbildning liknar vanlig astrofotografering, med undantaget att bilderna tas genom speciella fotometriska filter.

Att lära sig CCD-fotometri innebär flera steg:

1. Lär känna utrustningen – teleskop, montering, kamera och mjukvara. Även om nästan vilket teleskop som helst kan användas, föredras reflektorer. När det gäller monteringar är en gaffelmontering överlägsen en tysk ekvatoriell montering (GEM).

Detta beror på att de bästa fotometriska observationerna görs nära meridianen, och det är precis där GEM-ar är som svagast eftersom de måste utföra en meridianvändning för att fortsätta förbi meridianen. En gaffelmontering har inget sådant problem. Ett teleskop med polär/ekvatoriell montering föredras framför en altazimutal montering (Alt./Az.), även om det absolut är möjligt att utföra fotometri med ett Alt./Az.-monterat teleskop. En permanent installation föredras om teleskopet tas ner varje natt.

Uppsättning och justering kan ta betydande tid varje kväll. Viss skydd mot vind och ströljus är användbart. Sikte från horisont till horisont krävs inte; som mest räcker det med plus och minus 60 grader från zenit.

Faktum är att plus och minus 30 grader fungerar utmärkt de flesta gånger, eftersom det är den bästa regionen för fotometri.

2. Lär dig ta bra bilder av stjärnfält genom att ta mörkbilder och flatfields och använda dem för att kalibrera bilden.

   Relaterat: Claris FileMaker Pro — Den långvariga relationsdatabasplattformen för team som behöver anpassade appar på skrivbordet, webben och mobilen från en enda fil..

3. När du har bemästrat avbildningen är du redo för övningsfotometri. Välj stjärnor som står högt på himlen när de passerar meridianen. Ju närmare zenit, desto bättre. Ju längre från meridianen, desto sämre blir bildkvaliteten och därmed också fotometrin. Försök planera dina observationer så att stjärnan befinner sig öster om meridianen och passerar den under observationssessionen.

4. Ta flera bildserier av ett stjärnfält med en programstjärna och en jämförelsestjärna. Se till att spara bilderna som FITS. Om du sparar bilderna som JPG, GIF eller i något annat format än FITS går det inte att utföra fotometri på dem.

5. Öva på att extrahera data från en enskild bild tills du kan reproducera magnitudvärdena. De bör vara exakt desamma för samma bild.

   Vårt val: Airtable — Ett enkelt kalkylarksgränssnitt som sitter ovanpå en riktig relationsdatabas, med automatiseringar, vyer och delbara gränssnitt..

6. Öva på att extrahera data från flera bilder av samma stjärnfält tagna vid ungefär samma tidpunkt och med samma filter. Magnituddata för samma stjärnor bör vara identiska mellan bilderna. Mest sannolikt kommer datan dock inte att vara helt lika. Arbeta med att ta reda på varför och hur du kan minimera skillnaderna.

7. När du har uppnått reproducerbara data och känner dig säker på vad du gör, kan du påbörja seriös fotometri.

Följande är en föreslagen metodik med hjälp av en Meade DSI Pro- eller DSI Pro II-monokromkamera samt AutoStar-mjukvaran.

Skapad 1 februari 2007
Modifierad 10 februari 2007
Tillbaka